Viss minimering av koncerns momskostnader utgör inte förfarandemissbruk

EU-domstolen har funnit att när ett företag med mycket begränsad avdragsrätt för moms leasar utrustning i stället för att köpa den – och därigenom periodiserar kostnaden för ej avdragsgill moms över tiden – utgör detta inte förfarandemissbruk, under förutsättning att leasingen sker på marknadsmässiga villkor och således inte står i strid med syftet med bestämmelserna i momsdirektivet.

Målet (C¬-103/09 Weald Leasing Ltd) avsåg Churchill-koncernen som till största delen bedrev momsfri försäkringsverksamhet och således hade mycket begränsad rätt till avdrag för ingående moms på förvärv för verksamheten. Ett av bolagen i koncernen, Weald Leasing, bedrev emellertid momspliktig leasingverksamhet med full avdragsrätt. För att minimera momskostnaderna förvärvade Weald Leasing den utrustning som skulle användas av de andra bolagen i koncernen. Weald Leasing hyrde dock ut utrustningen till Suas, ett bolag som inte tillhörde Churchill-koncernen. Suas hyrde därefter ut utrustningen till bolag inom Churchill-koncernen till ett pris som understeg marknadsvärdet. Eftersom Suas ägdes av utomstående omfattades inte denna uthyrning av reglerna om omvärdering av beskattningsunderlaget vid transaktioner mellan närstående till ett pris som understiger marknadsvärdet. Därmed minimerades momskostnaderna för de momsfria bolagen i Churchill-koncernen som dessutom kunde periodisera dessa över hyresperioden.

Den brittiska skattemyndigheten ansåg att transaktionerna utgjorde förfarandemissbruk och nekade Weald Leasing avdrag för den ingående momsen på inköpet av tillgångarna. Efter Weald Leasings överklagande vände sig den brittiska domstolen till EU-domstolen för att få reda på om strukturen innebar ett förfarandemissbruk samt, om så skulle vara fallet, på vilket sätt de aktuella transaktionerna skulle omdefinieras. EU-domstolen konstaterade att för att det ska föreligga förfarandemissbruk på momsområdet krävs att transaktionerna både får till följd att en skattefördel uppnås som strider mot syftet med bestämmelserna i momsdirektivet och att det av objektiva omständigheter framgår att det huvudsakliga syftet har varit att uppnå en skattefördel. I förevarande fall konstaterades att leasingtransaktionernas huvudsakliga syfte var att uppnå en skattefördel genom att skjuta upp koncernens momsskuld. Det krävdes emellertid dessutom att skattefördelen skulle strida mot syftet med bestämmelserna i momsdirektivet. EU-domstolen konstaterade att leasingtransaktioner omfattas av momsdirektivets tillämpningsområde och att den skattefördel som eventuellt kunde uppnås på grund av att leasingtransaktioner användes inte i sig utgör en skattefördel som strider mot syftet med direktivet. Om däremot avtalsvillkoren för leasingtransaktionerna inte motsvarar normala marknadsvillkor, t.ex. genom att hyrorna bestämts till ett onormalt lågt belopp som inte motsvarar någon ekonomisk realitet, eller om inblandningen av ett utomstående bolag (såsom Suas) i transaktionskedjan medför att bestämmelserna om omvärderingen inte kan tillämpas, så strider detta mot syftet med bestämmelserna i direktivet, vilket innebär att transaktionerna ska anses utgöra förfarandemissbruk. Dessa frågor ska avgöras av den nationella domstolen. För det fall den nationella domstolen skulle anse att transaktionerna utgör förfarandemissbruk, så ska den därefter omdefiniera transaktionerna för att upprätta de förhållanden som skulle ha förelegat om förfarandemissbruket aldrig hade skett.

Kommentar
Av EU-domstolens dom i det refererade målet framgår att det inte i sig utgör förfarandemissbruk att välja en transaktion som medför en likviditetsfördel. En skattskyldig har rätt att välja den form för inköp i verksamheten som är mest förmånlig för denne ur ett momsperspektiv. Endast om den momsfördel som uppnås dessutom står i strid med syftet med bestämmelserna i momsdirektivet kan det bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna om förfarandemissbruk.

EU-domstolen lämnar i målet ett visst utrymme för skattskyldiga att skatteplanera genom att välja det mest förmånliga sättet att förvärva tillgångar utan att planeringen för den skull ska anses utgöra förfarandemissbruk. Att den skattskyldige som ett led i skatteplaneringen genomför transaktioner som inte utgör ett led i den skattskyldiges normala affärstransaktioner saknar enligt EU-domstolen helt betydelse för bedömningen av om fråga är om förfarandemissbruk eller ej. Om däremot skatteplaneringen sker på villkor som inte är marknadsmässiga, t.ex. om den hyra som tas ut av leasetagaren understiger marknadsvärdet, och man tar hjälp av ett av ett utomstående bolag för att kunna kringgå reglerna om omvärdering av beskattningsunderlaget vid transaktioner mellan närstående, så kommer sannolikt denna transaktion att anses strida mot syftet med momsdirektivet och därmed utgöra förfarandemissbruk. Transaktionen ska i sådant fall omdefinieras på ett sådant sätt att resultatet blir detsamma som om förfarandemissbruket aldrig hade ägt rum, dvs. som om leasingen skett till marknadsvärde. Detta kan innebära att Skatteverket eller den nationella domstolen helt bortser från det utomstående bolaget, eller att man ändrar avtalsvillkoren alternativt inte tillämpar villkoren överhuvudtaget.

Kontakt
Klara Modin
08-520 591 27