Förslag till avgörande i Meilicke II-målet

Den 13 januari 2011 lämnade EU-domstolens generaladvokat Verica Trstenjak sitt slutgiltiga förslag till förhandsbesked i Meilicke II (C-262/09).

Enligt det tyska imputationsbaserade beskattningssystemet beskattades tyska skattskyldiga för mottagen utdelning med avräkning för den bolagsskatt som det utdelande bolaget hade erlagt på de utdelade vinsterna. Enligt den tyska lagstiftningen medgavs sådan avräkning dock endast då det utdelande bolaget var hemmahörande i Tyskland, vilket inte accepterades av EU-domstolen i det s.k. Meilicke I-målet.

I Meilicke II, som nu är aktuellt, ställde Kölns Finanzgericht ett antal frågor till EU-domstolen om tillämpningen av den numera ändrade tyska lagstiftningen efter Meilicke I. Frågorna uppkom bl.a. då det i praktiken kan vara svårt att fastställa den inkomstskatt som tidigare tagits ut på utdelningar från andra medlemsstater.

Generaladvokatens förslag till avgörande innehåller bl.a följande.
– Avräkning för utländsk skatt kan medges upp till beloppet av tysk inkomstskatt för juridiska personer, men är begränsad till den effektiva skattesatsen på erlagd utländsk skatt.
– Ett krav på intyg i form av en särskilt detaljerad och enligt lag fastställt blankett avseende den erlagda utländska skatten kan strida mot effektivitetsprincipen. Det är dock upp till nationell domstol att avgöra huruvida så är fallet i ett enskilt mål.
– Det ankommer på medlemsstaterna att fastställa de bestämmelser om bevisbörda och bevisvärdering som gäller vid fastställandet av den erlagda utländska skatten. Likvärdighets- och effektivitetsprinciperna ska härvid beaktas.

Kommentar
Målet har ingen omedelbar relevans för svensk beskattning. Av intresse är däremot generaladvokatens markering av den europarättsliga effektivitetsprincipen. Förenklat innebär den att det inte får vara för svårt att i praktiken utöva sin EU-rätt. Alltför höga beviskrav, givna i lagstiftning eller upprätthållna i rättstillämpningen, kan således strida mot EU-rätten.

Mika Andersson