Den 13 januari 2011 lämnade EU-domstolens generaladvokat Verica Trstenjak sitt slutgiltiga förslag till förhandsbesked i Meilicke II (C-262/09).
Enligt det tyska imputationsbaserade beskattningssystemet beskattades tyska skattskyldiga för mottagen utdelning med avräkning för den bolagsskatt som det utdelande bolaget hade erlagt på de utdelade vinsterna. Enligt den tyska lagstiftningen medgavs sådan avräkning dock endast då det utdelande bolaget var hemmahörande i Tyskland, vilket inte accepterades av EU-domstolen i det s.k. Meilicke I-målet.
I Meilicke II, som nu är aktuellt, ställde Kölns Finanzgericht ett antal frågor till EU-domstolen om tillämpningen av den numera ändrade tyska lagstiftningen efter Meilicke I. Frågorna uppkom bl.a. då det i praktiken kan vara svårt att fastställa den inkomstskatt som tidigare tagits ut på utdelningar från andra medlemsstater.
Generaladvokatens förslag till avgörande innehåller bl.a följande:
Kommentar
Målet har ingen omedelbar relevans för svensk beskattning. Av intresse är däremot generaladvokatens markering av den europarättsliga effektivitetsprincipen. Förenklat innebär den att det inte får vara för svårt att i praktiken utöva sin EU-rätt. Alltför höga beviskrav, givna i lagstiftning eller upprätthållna i rättstillämpningen, kan således strida mot EU-rätten.