Kammarrättsdom om avsättning till omstruktureringsreserv

Kammarrätten i Stockholm biföll den 12 december 2010 (mål nr 3236-10) Skatteverkets överklagande av förvaltningsrättens dom gällande frågan om avdrag för avsättning till omstruktureringsreserv.

Av 14 kap. 2 § inkomstskattelagen följer att ett bolag har rätt till avdrag om den avsättning som har gjorts är förenlig med god redovisningssed. 3 kap. 9 § årsredovisningslagen reglerar när en avsättning ska göras och principerna för hur bestämmelsen tillämpas i detta fall finns i Redovisningsrådets rekommendation RR 29 (Ersättningar till anställda).

Kammarrätten konstaterade att man enligt punkt 139 i RR 29 ska beakta om det på balansdagen funnits en detaljerad formell plan för uppsägningarna med ett specificerat minimiinnehåll och om bolaget på balansdagen har haft en realistisk möjlighet att annullera planen. Vid bedömningen om det funnits en realistisk möjlighet att annullera planen beaktade kammarrätten i vilken omfattning de berörda hade informerats om planen och därigenom fått anledning att förvänta sig att den skulle genomföras.

Den enda information som före balansdagen hade lämnats angående uppsägningarna lämnades vid ett informationsmöte till de fackliga företrädarna. De som berördes av uppsägningarna kunde inte anses ha informerats genom informationsmötet eftersom tystnadsplikt gällde gentemot dessa. Med anledning härav konstaterade kammarrätten att det på balansdagen inte kan anses ha förelegat en fullständig detaljerad plan över uppsägningarna som det vid den tidpunkten inte längre fanns en realistisk möjlighet att annullera. Den av bolaget gjorda avsättningen ansågs inte stämma överens med god redovisningssed, varför avdrag inte medgavs för avsättningen.

Enligt Kammarrätten var frågan skatterättsligt svårbedömbar och av sådan beskaffenhet att felaktigheten varit ursäktlig, varför bolaget medgavs hel befrielse från skattetillägg.

Johan Hörberg