Lundinregeln kan inte tillämpas vid en bona fide-transaktion som faller in under moder-/dotterbolagsdirektivet

Högsta förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrätten) fastställde den 30 december 2010 (mål nr 1662-09) att Lundinregeln inte kan tillämpas vid en transaktion som faller in under moder-/dotterbolagsdirektivet om det inte kan påvisas att transaktionen innefattar bedrägeri, annan oredlighet eller missbruk.

Den skattskyldige (sökanden) hade köpt ett utländskt bolag som var etablerat inom EU. Det förvärvade bolagets tillgångar bestod av likvida tillgångar samt en fordran på sökanden. Samma år som förvärvet ägde rum redovisade den skattskyldige en anteciperad utdelning från bolaget. Skatteverket och Kammarrätten i Göteborg ansåg att Lundinregeln var tillämplig. Enligt Lundinregeln ska ett företag beskattas för utdelning om det har förvärvat andelar i det utdelande företaget och det inte är uppenbart att det förvärvande företaget fått en tillgång av verkligt och särkilt värde med hänsyn till sin näringsverksamhet. Den skattskyldige ansåg att Lundinregeln var i strid med EU-rätten.

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) anförde att mot bakgrund av artikel 1.2 i moder-/dotterbolagsdirektivet – som inte hindrar tillämpning av sådana nationella eller avtalsgrundade bestämmelser som behövs för förebyggande av bedrägeri och annan oredlighet eller missbruk – gjordes i förarbetena till inkomstskattelagen en bedömning att det inte stred mot EU-rätten att Lundinregeln tillämpades i förhållande till utländska företag. HFD ansåg däremot att Lundinregeln går längre än vad direktivet tillåter eftersom den enligt sin ordalydelse också gäller förfaranden där det inte kan anses förekomma oredlighet eller missbruk. HFD anförde vidare att ”den omständigheten hindrar inte att Lundinregeln tillämpas när det faktiskt är fråga om oredlighet eller missbruk”.

HFD fann att den ovan beskrivna anteciperade utdelningen täcktes av Lundinregelns ordalydelse. Lundinregeln blev dock inte tillämplig eftersom det inte hade framkommit något som tydde på bedrägeri, annan oredlighet eller missbruk som avses i artikel 1.2 i direktivet.

Kommentar

Det är intressant att HFD synes vara av uppfattningen att Lundinregelns lydelse, som står i strid med EU-rätten, kan stå kvar oförändrad och att EU-stridigheten botas rättstillämpningen. Hårdraget skulle detta betyda att Sverige kan behålla alla EU-stridiga lagregler under förutsättning att de inte tillämpas annat än i så kallade missbruksfall. Rimligheten i denna uppfattning kan ifrågasättas. Det bör stå klart att skattelagar ska vara skrivna på så sätt att EU-förenlighet uppnås. En annan sak är att särskilda lagregler kan finnas som hindrar skatteflykt, t.ex. den svenska skatteflyktslagen.

Samma dag som fallet ovan avgjordes ändrade HFD ett förhandsbesked (mål nr 7960-09). Skatterättsnämnden hade funnit att Lundinregeln inte skulle tillämpas trots att dess ordalydelse så gav handen. Fråga var om en rent nationell situation. HFD följde, knappast kontroversiellt, lagtexten och fann att Lundinregeln skulle tillämpas.

Erik Hultman

 

Kontakt
Erik Hultman
08-520 594 68